Handelsgillet - Bakgrund och historia

Bakgrund och historia

Helsingfors grundades 1550 av kung Gustav Wasa vid vandafors. Borgarna i Raumo, Ulfsby,Borgå och Ekenäs fick order att flytta till Helsingfors. Staden grundades för att tävla med Tallinn (Reval). Tillväxten var långsam och blev livligare först på 1600-talet då hamnen flyttades till sin nuvarande plats vid öppna havet.

Under 1700-talet rönte staden stora påfrestelser såsom krig, farsot och hungersår. Då Finland blev storfurstendöme av Rysslad 1809 började en ny era. 1812 utsågs Helsingfors till storfurstendömets residensstad. Och Helsingfors empire-centrum utbyggdes kring storkyrkan och 1827 flyttades Universitetet från Åbo till Helsingfors.

Men först motslutet av 1800 talet satte tillväxten i gång i Helsingfors. Tullarna lindrades, livegenskapen upphörde i Ryssland, klimatet blev friare för handeln och näringslivet. 1862 blev järnvägen klar till Tavastehus och 1870 till S:t Petersburg, ångsågarna infördes, allt detta gjorde att den eknomiska tillväxten blev snabb.

Grundiden med Handelsgillet var att utbilda handelsbiträden, som var handelsmännens hjälpredor. Man tog modell från Tyskland och Englad. Den fanns ingen utbildning i Finland för handeln. 1838 bildades en handelsskola i Åbo och Helsingfors börsförening grundade en skola 1866, men skolorna somnade in efter några år.

Ett sällskap av handelsmän samlades varje lördag på Hotell Russie och där föddes iden att grunda en förening som fick namnet Handelsbiträdenas förening i Helsingfors . 30 november 1857 inlämnades till Kejserliga senaten en underdåning anhållan om att få grunda föreningen. 54 personer hade undertecknat anhållan. Bland dem fanns bl.a. Gustav Nyström, G.A Herlin, Bengt Lindberg, Gustav Tallqvist, J.A flytström och Gillets andlige fader kontoristen Carl Flinckman vid Henrik Borgströms kontor. Intressant var att av 54 undertecknare hade 20 personer tyskt eller ryskt namn. Helsingfors hade blivit internationelt.

Och den 16 november 1858 undertecknade Kejsaren-storfursten av Finland Alexander den II föreningens stadgar. Men politik var förbjuden! och blev tillåten först efter att Finland blivit självständigt.

Början var dock svår och 1860-1866 låg föreningens verksamhet nere tills den 8 januari 1867 då man hade ett möte hos bokhandlaren N.F. Kjerström vid Södra esplanaden 4 dvs Etolenska huset och föreningen blev aktiv igen. Småningom blev många medlemmar självständiga handelsmän och på 1870 talet kom klubbtänkandet in i bilden och man ändrade namnet 1874 till Handelsgillet i Helsingfors r.f.. I början var det enbart självständiga handelsmän som fick bli medlemmar. Men mot slutet av 1800-talet öppnades portarna även för tjänstemän, män verksamma inom industrin, apotekare, osv.

Medlemsantalet steg efter 1867 och var 1871 143 medlemmar, 1875 250 medlemmar, 1877 263 medlemmar 1880 155 medlemmar, 1882 451 medlemmar. Medlemsantalet höll sig kring 500 fram till 1900-talet för att sjunka under de svåra tiderna fram till 1918. Men sedan steg medlemsantalet igen och under ransoneringstiderna på 30 talet blev det en kraftig ökning. 1939 var medlemsantalet uppe i ca 1200 och efter krigen närmande man sig 2000 medlemmar. Man behövde inte använda ransoneringskorten till mat och dryck när man gick på restaurang och därtill fanns det alkoholservering.

1957 var medlemsantalet 1.079 medlemmar och varierade kraftigt under 60 - och 70-talet och stabiliserade sig kring 850 medlemmar på 80-talet och 90-talet. Dock med en kort topp på närmare 1.100 medlemmar vid 1990, men sedan ner igen till 800-850 medlemmar och i dag är medlemsantalet igen kring 850 medlemmar.

Verksamheten var i början endast tedrickande och diskussioner men när klubbtänkandet kom in i bilden på 1870 talet och man skaffade egna lokaler ordna man föredrag och exkursioner och i klubben kunde medlemmarna träffas på fritiden, läsa tidningar och tidskrifter och utbyta tankar. Gillet hade eget bibliotek, som lades ner i början av 1980-talet. Biljarden kom med i bilden i slutet av 1880-talet. Gillet erbjöd kabinett för möten, för egna medlemmar och näringslivet. Bl.a. skedde Helsingfors börsverksamhet en tid under slutet av 1800-talet inom Gillets väggar. Under livliga åren på 1800-talet hade Gillet en egen kör och orkester.

Ända sedan slutet av 1800-talet hade Gillet dokumenterat socialt intresse och ansvar för samhällsutvecklingen. Tidiga försök med arbetsplatsförmedling och pensionsfonder blev inte allmänt omfattande. Däremot lyckades man väl i att propagera för metersystemets införande i Finland och var en direkt drivande kraft, då arbetstiden för kontorsanställd rationaliserades. Resultatet blev en enhetlig arbetsdag i stället för en arbetstid från tidig morgon til sen kväll med 2-3 timmars avbrott på eftermiddagen.

Handelsgillet markerade sin samhällstillvändhet med att till hedersmedlemmar kalla stormän såsom senator Leo Mechlin, markskalken av Finland C.G. Mannerheim och president Svinhufvud.

Ett flertal framträdande entreprenörer i Helsingfors tidiga näringsliv var gillemedlemmar, såsom Gustav Paulig, K.H. Renlund, Julius Tallberg, Ernst och Lars Krogius, Frans Stockmann och Amos Anderson. Sinebrychoff och Hartwall har alltid stått Gillet nära med egna kabinett inredda av bryggerierna i klubbhuset vid Kaserngatan 23.

Flera av ovannämnda personer engagerade sig också i kommunal- och rikspolitiken, som därmed innehaft något av en hedersplats i Gillets verksamhet under drygt 100 år. Av Gillet lanserade och av Svenska folkpartiet uppställda kandidater hade en massiv framgång främst på 1920- och 30-talen. Gillets kändaste profil var C.A Öhman, som på 1950-talet var en centralpåverkare både i riks- och kommunalpolitiken. En annan känd profil är stadsdirektör och "OS- generalen 1952" Erik von Frenckell. Gillet kommunalpolitiska traditioner lever vidare, då gillebroder Göran Åhman efter inval 1988 omvalts fyra gånger, och efter att han lämnat politiken 2008 invaldes gillebroder Jan D. Oker-Blom.

I ödesstunder för Finland har Gillet och gillebröder haft en icke obetydlig roll. T.ex. under storstrejken hösten 1905 samlades största delen av stadens dåvarande affärsmannakår dagligen på Gillet och bildade en slags bastion mot de skränande massor, som i protest drog fram genom stadens gator. Under frihetskriget var några gillebröder febrilt aktiva: Amos Andersson och Erik von Frenckell verkade för Finlands sak i Stockholm. Lars Krogius dirigerade fem av FÅA:s fartyg till Danzig och Libau för att hemföra huvudparten av jägarna jämte behövlig krigsutrustning till Vasa vintern 1918.